Yarden

Den svenska långfilmen Yarden, som hade premiär år 2016, är en fri tolkning av Kristian Lundbergs hyllade roman Yarden från år 2009. Måns Månsson står för regin och Sara Nameth för manus. I rollerna ses bland annat Anders Mossling, Hilal Shoman och Isaak Theodoridis.

Filmen är en ömsint men samtidigt svidande skildring av svensk nutida arbetarklass i Malmö, med kroppsarbete, bemanningsföretag, obligatoriska drogtester och osäkra timanställningar. Huvudpersonen väljer av oklara skäl att såga sin egen bok i en recension, vilket är startskottet för en nedåtgående spiral som leder till att han förlorar sin plats och sin försörjning i den svenska kultursfären.

Utfrusen från journalist- och författarvärlden måste han försöka hitta ett nytt jobb, men hans kunskaper och erfarenheter är inte direkt något som efterfrågas på arbetsmarknaden utanför den värld han just lämnat. Jagad av ett växande skuldberg och med en son att försörja lyckas han till slut, via ett bemanningsföretag, få en timanställning i Malmö hamn. Åren som hyllad författare börjar kännas som ett kort mellanspel nu när han är tillbaka i den kroppsarbetande låglöneklass han växte upp i. Han är inte längre författare och journalist, utan en anonym arbetare med samordningsnumret 11811.

Yarden, där 11811 arbetar som bilflyttare, är en omlastningsplats för nya bilar i Malmö hamn. Där arbetar huvudsakligen nyanlända invandrare och konkurrensen om jobben är stenhård. Den som kritiserar får sparken, den som skvallrar på sina kollegor blir belönad. I Yarden tvingas 11811 att brottas med sina egna idéer om rätt och fel, moral och solidaritet. Ska han slå larm om den exploatering som sker och försöka skydda sina kollegor, eller ska han hålla tyst för att få behålla jobbet? Hur långt är han beredd att gå för att hålla sig själv över vattenytan?

Filmen Yarden tar också upp 11811:s relation till den tonårige sonen, som skäms över sin pappa och saknar det medelklassliv han tvingas lämna bakom sig. På grund av faderns svårbegripliga brytning med den kultursfär som fram till nyligen varit en säker inkomstkälla för familjen måste sonen försöka finna sig till rätta i ett liv där till och med teven blir hämtad av fordringsägare som inte fått betalt, och det är inte svårt att känna medkänsla med honom när han upprört undrar varför hans far absolut måste skriva böcker som ingen vill köpa.

En av de delar av filmen som jag finner förbryllande men också intresseväckande är varför 11811 valde att smula sönder sin karriär i kulturbranschen och det medelklassliv han byggt upp. Det är tydligt i filmen att han inte förlorar sin inkomst på grund av yttre händelser, utan på grund av att han själv ser till att straffa ut sig på alla håll och kanter. Handlar det om en medelålderskris som triggar ett självdestruktivt beteende, eller finns det det något annat dolt där bakom? Är han bara väldigt trött på kulturvärlden och uppgiven? Eller bottnar hans handlingar i en grundläggande känsla av att aldrig ha passat in, ett sug efter att återgå till sitt ursprung? Vi får inte heller veta särskilt mycket om 11811:s familjesituation och vad som lett fram till den, men det antyds att han en gång varit gift med sonens mamma men att hon sedan har lämnat familjen och inte längre finns kvar i deras liv – vare sig praktiskt eller ekonomiskt.

Yarden är inte en film som kan rekommenderas för den som inte står ut med långsamma filmer, för här sker allt i snigeltakt och den monotoni som breder ut sig i 11811:s liv blir obehagligt påtaglig för oss som tittar. Mekaniserade arbetsmoment upprepas gång på gång på gång, kön till lunchrummets mikrovågsugn är alltid evighetslång, och det är svårt att inte drabbas av en i det närmaste klaustrofobisk känsla i biosalongen. Fotot – mycket väl utfört av Ita Zbroniec-Zajt – lyckas mycket stilsäkert fånga Malmö i stadens mest sega, grå och livlösa version. Samtidigt känns det aldrig smetigt eller sentimentalt. Det är misär, men inte misärturism.

Det skulle ha varit lätt för filmskapare att ta boken Yarden och göra en tårdrypande snyftare av den, med en knivskarp uppdelning mellan rätt och fel, och ett ovanifrånperspektiv på de människor som utgör berättelsens kärna. Tack och lov lyckas Månsson, Nameth och deras team undvika den fällan, och Anders Mosslings magnifika insats som 11811 bidrar också till att ge filmen en glöd och en nerv som håller den på rätt sida om patetikens gräns.

Trailer

Korta fakta om filmen

Fakta och fiktion

Kristian Lundberg (f. 1966) som skrev romanen Yarden växte upp i stadsdelen Rosengård i Malmö med en schizofren mor, en frånvarande far och fyra syskon. År 1991 debuterade han med boken Genom september, och fortsatte sedan att ge ut en stor mängd prosaböcker och diktsamlingar. Lundberg förärades med en rad litterära priser och utmärkelser, och hans diktsamling Job nominerades till det prestigefyllda Augustpriset i den skönlitterära klassen år 2005. Året därpå tog hans karriär en tvär vändning då det uppdagades att han i Helsingborgs Dagblad sågat en bok av Britt-Marie Mattsson som han omöjligen kunde ha läst eftersom den inte existerade än. Efter denna fadäs började Lundberg arbeta som timanställd kroppsarbetare i Malmö hamn där han flyttade bilar, skrapade is och laddade bilbatterier, och där han också kom i kontakt med en helt annan del av samhället än den han levt i som hyllad författare och skribent.

År 2009 publicerades Lundbergs roman Yarden, som inspirerats starkt av författarens tid som hamnarbetare men som också skildrar uppväxten i Rosengård. I båda fallen handlar det om skildringar av arbetarklassen i Sverige – i dåtid och i nutid. Romanen fick ett mycket varmt mottagande och Lundberg belönades bland annat med Ivar Lo:s personliga pris på 310 000 kronor. Yarden bearbetades till teaterpjäs för Radioteatern och till scenmonolog för Malmö stadsteater, och nu år 2016 får vi även se långfilmen Yarden i tolkning av den Malmö-baserade regissören Måns Månsson.